Om att ställa egna diagnoser

Nu tror nog säkert alla att man inte är riktigt klok när man själv väljer att sluta med en medicin. Men när man kan bocka för allt som står i listan för biverkningar så får man till slut nog!
Illamående, kräkningar, yrsel, hjärtklappning, värk värk och mera värk, eländigt trött och hängig och så lägger vi på lite feber på toppen av det! Igår fick jag nog av Glivec så då tog jag dem inte på kvällen. Det går inte att stoppa i sig något som gör att man mår sämre än vad man gjorde innan.
Fick dejavuer till cellgiftsbehandlingarna, usch och fy!!

En sak är säker, jag är en jäkel på att kämpa och jag ger aldrig upp hoppet - så fasen att jag ska bli bättre nån gång! Mitt liv måste ju också bli drägligt, jag förtjänar det. Men det är sällan så i livet att de som förtjänar att må dåligt gör det, han där uppe ger oftast till de som klarar av svårigheter.

Igår skulle jag träffa min läkare här i Kalmar, men så hade hon fått åka hem för att hennes barn skadat sig. Det blir tyvärr aldrig så bra att träffa en annan läkare då som inte har koll på en på samma sätt. Men hon ringde mig i fm och undrade hur jag mår.
Nu har jag även precis talat med min läkare i Stockholm som sa att jag naturligtvis skulle sluta med Glivec eftersom jag mår så dåligt av dem. Men så ville hon höja ciklosporinet till 100 mgx2 per dag och det kan jag gå med på, däremot är jag inte lika sugen på att plocka i mig en högre dos kortison igen, 20mgx2!!!!
Inte nog med att man redan mår dåligt, utan man ska se hemsk ut också!!! Jag vill inte se ut som en fotboll i ansiktet. Då mår man bara ännu sämre. Låter säkert inte klokt att man kan hänga upp sig på en sådan sak, men jag vill inte att det ska synas på mig längre att jag varit eller är sjuk, och det gör det verkligen när man äter högdos kortison.
Önskar mig ett enda litet mirakelpiller som gör allt bra igen!!

Tänk om jag blir en knarkare?? sa jag till mina läkare idag. Jag stoppar i mig 8 dexofen om dagen för att hålla undan de värsta värktopparna. Det är ingen risk att du blir det Anna, du skulle aldrig ta en medicin i onödan sa de båda två.

Förra veckan fick jag även besked om mina resor till Stockholm, det blir inget flyg för mig. Det är för dyrt!! Så jag får nu åka buss. Visst jag ska vara tacksam att jag får resorna, och det lovar jag det är jag. Det är bara det att tanken på att sitta så i fem timmar är inte helt lätt för mig när jag har så ont. Och det är jättejobbigt att behöva åka hemifrån söndag em och komma hem tisdag kväll. Det är ingen nöjestripp precis och inte självvalt precis. Jag önskar jag kunde slippa sjukhus för ett litet tag och få bestämma själv över mitt eget liv. Det är snart tre år sedan jag fick min diagnos och nu vill jag ta mitt liv i besittning igen!!
Jag vill så mycket, men kroppen begränsar mig.

Jag var även med på kick-off på jobbet i Nybro förra veckan. Tyvärr kostade det på mig mer och jag borde ha stannat hemma istället. Jag fick gå och lägga mig och vila för jag klarar inte av sådana aktiviteter än. Men jag längtar tills dess jag gör det!!

Denna veckan är min sambo i Stockholm på kurs, hur han kan ta in så mycket och lära sig så mycket som han gör är helt obegripligt!! Han är helt fantastisk på det. Själv har jag fllt upp med att ta in vad som skrivs i tidningen varje morgon just nu, det är så mycket annat som snurrar i mitt huvud.
Tack o lov är min mamma här nu och tar hand om allt!! Det finns ingen här i världen som kan klara allt själv, då är man mest dum faktiskt. Jag är så glad och tacksam att jag har min familj och mina vänner, alla som alltid finns där och ställer upp!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0