Det närmar sig...

På söndag åker min kära syster och jag till lillebror i Stockholm för på måndag är det dax. Dax för Lotta att genomgå benmärgsprov och donera bindvävsstamceller till mig. Sedan ska cellerna odlas tre-fyra veckor innan jag får dem.
Men på måndag-tisdag är det även dax för fotoferes för mig igen. Åker nu varannan vecka med silverlinjen till Stockholm igen, så jag kan den sträckn nu och för att inte tala om gourmetrestaurangen i Ringarum, NOT!!
Nu när smaken kommit tillbaka igen njuter man verkligen av allt som smakar gott, samtidigt som det som smakar illa är vidrigt!! Det ska verkligen vara gott och njutbart att äta tycker jag! God mat och dryck förgyller livet :))

Magen min knyter sig dock inför det som komma skall.. Våndas inför att min syster ska behöva utsättas för detta vidriga benmärgsprov. Men hon säger glatt, "Anna har du gjort det femton gånger kan jag göra det en och jag gör det gärna för din skull så att du blir bra!"
Men jag blir så ledsen... Varför är det bara jag som ska suga ut saker ur min syster, vet att lillebror oxå hade gjort utan att tveka, varför kan inte min kropp vara som alla andras??
I mitt huvud vill jag så mycket, men så protesterar min kropp. Det är inte lätt att acceptera att nu är situationen så här och just nu måste jag acceptera det.
Läkaren på Aferesen ("blodcentralen" i Sth) sa till mig sist när jag sa att jag trappat ner på dexofen till mig: "Jag tror att jag förringar dina bekymmer och din värk för du är alltid så glad och positiv"
Det är nog inte alltid så bra att jag är på det viset, men samtidigt gör det att när jag säger att situationen är för dj-lig så är det ingen som betvivlar det.
Sen har jag min kanal här, här kommer sanningen och allt som jag samlar inom mig ut. För på något sätt måste skiten ur en helt enkelt.
Igår när jag fick taktil massage av min sjukgymnast, det är ljuvligt för övrigt, sa hon till mig: "Det är en konst att kunna slappna av utan att somna".
Det är inte världens enklaste sak det inte. Det är ju helt underbart med denna taktila massage för smärtan försvinner via hennes händer för ett tag, sen när hon är nästan klar slumrar jag till.

På fredag är det dax för beteendeterapeuten igen. Känns väldigt bra att ha en tid nu innan det är dax för den här grejen i Stockholm nästa vecka.
Att ta emot är inte världens självklaraste grej, det är svårt. Men jag längtar verkligen efter min systers fantastiska hela friska bindvävsstamceller och att de ska göra lika fantastiskt jobb som hennes stamceller!!

Nu tycker Tyra att jag är jättetråkig som sitter vid datorn, dax att pyssla lite med henne innan det är dax att laga lite mat till familjen här :))
Igår var hon så söt då hon sa till Marcus vid läggningen: "Jag vill oxå sova ihop med någon!" Då svarade han: "Men tänk på moster och hennes man, de sover i sitt sovrum ihop, och dina kusiner har sina egna rum med egna sängar som de sover i. Och när du blir stor som mamma o mig kan du oxå bo ihop och sova ihop med någon."
Med det svaret var hon nöjd :)

Ta vara på varje dag och minut! Njut av våren som är här :))
Kram Anna

Kommentarer
Postat av: Carina jacobssob

Tänker på dig jättemycket o hoppas att det går bra för dig o din underbara syster som hjälper till.Sänder alla änglar som finns till dig från mig!!Kram Carina

2010-05-07 @ 16:30:03
Postat av: Anonym

Tack vad gullig du är!!! Hoppas allt är bra med dig:))

Sköt om dig och familjen!

Kram Anna

2010-05-08 @ 19:09:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0