carpeanna

Ja, tänk om man kunde ta semester från en sjukskrivning! Tänk den tiden när jag slipper åka som en jojo mellan hemmet - sjukhuset, hemmet  - sjukhuset Stockholm!! Som jag längtar dit!!!
Den dan kommer, så är det bara! Men allt tar tid. Snart närmar sig treårsdagen för min transplantation. Den 24-25 oktober transplanterades jag med min systers stamceller på Centrum för Allogen Stamcellstransplantation (CAST) B87 på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
Eftersom jag besöker ett sjukhus i stort sett varje dag kan jag aldrig koppla bort det faktum att jag varit svårt sjuk och fortfarande kämpar för att bli frisk.
Idag var jag nämnligen på läkarbesök här i Kalmar. Hon sa till mig? "Varför har du dåligt samvete för att du "är hemma"? "Har du dåligt samvete för att du har dålig ekonomi eftersom du är sjukskriven?"
"Anna, du har jobbat, du har betalat skatt, du har gjort "rätt för dig". Det är ju inte direkt så att du lever ett liv i lyx och flärd"
Nej, det är ju så sant så. Varje dag har jag något jag ska på. Jag tränar för att kroppen ska bli stark och orka mer, och kunna återgå i arbete, jag försööööker ta hand om själen och koppla av genom yoga, jag går i samtal för att få hjälp med alla tankar i huvudet.
Så, när jag ser det svart på vitt frågar jag mig själv - vad har jag dåligt samvete för???? Vem skulle vilja byta med mig egentligen?
Även om jag är sjukskriven så är inte min dotter det. Jag är fortfarande mamma precis som alla andra, och jag måste precis som alla andra skjutsa mitt barn till akiviteter. Dock kanske det krävs lite större ansträning av mig för att göra det, men vad gör man inte för sitt barn? Jo, man gör allt!!
Men det gör ont när hon frågar: "Mamma kan inte kusinen få följa med hem idag?"
Och jag känner att jag är helt slut efter sjukhusbesök och inte orkar. "Inte idag vännen, en annan dag".
Det är klart att man vill glatt säga varje dag att det går bra. Men för mig känns det bäst om jag vet innan, då har jag haft valet att säga om jag orkar eller inte. Jag har nog blivit lite bättre på att inte säga ja till något jag inte orkar.
Jag är inte mer än människa jag heller, hur många är inte trötta efter en dags arbete? Mitt arbete är rehabilitering, och det innebär engagemang och stort mått vilja från min sida.

Just nu har Amelia ett samarbete med Vulkan Media om Årets Blok 2010! Det är en dröm jag länge haft, att ge ut min egen bok!!!!!

Årets blok 2010

I samarbete med amelia lanserar vulkan.se årets blok 2010. En blok är en blogg i bokform.

Bloken är nästa steg på bloggandet, en finurligt komponerad blok är en läsupplevelse och kick för bloggaren och bloggens publik. Nominera och uppmuntra dina favoritbloggare att skapa en bok av sin blogg. Vinnare utses i början av 2011.

Nominera genom att mejla: [email protected]

I juryn sitter Fred Forsell från amelia, Linda Skugge från vulkan.se samt Maria Montazami. Maria har en egen priskategori ”Maria Montazamis bloggfavoriter”

Tänk om det kunde bli verklighet en dag!!
Jag skriver inte för att någon ska tycka synd om mig, för det är det inte. Jag har MASSOR att vara tacksam och glad över. Och det är jag verkligen, tro mig.
Jag skriver för att det hjälper mig igenom det här, jag skriver för att jag hoppas att det kan hjälpa andra som kämpar mot en jobbig sjukdom och all vad det innebär.
Dessutom är det, tycker jag, oerhört intressant och fascinerande att jag är 1 av 25, i VÄRLDEN!!, som fått möjligheten att få den behandling som jag fått. Det är häftigt att vara en del av forskningen och på så sätt bidrar även jag till att fler kan bli friska från kronisk GVH. Jag bidrar faktiskt till att forskningen kan gå framåt!! Det jag gör kan komma att betyda något mycket stort för någon annan, det är min förhoppning!

Njut av de underbara höstdagar som vi bjuds på just nu!!
/Anna