carpeanna

Hej, jag heter Anna och jag är ett forskningsprojekt!

Det vore väl en intressant presentation vid nästa kick-off :-)
Jag tycker bara att det rent ut sagt är ascoolt att jag är en del av svensk forskning och drivit den framåt. Jag är den ENDA hittintills som fått den behandling jag fått och nu skall det bli en pilotstudie av det. Om inte det är häftigt vet jag inte vad som är det?!!! Coola bilar i alla sin ära, men detta smäller allt liiiiite högre ;-)
Idag fick jag även ett mycket trevligt telefonsamtal. Eftersom det jag gjort, men även den GVH jag drabbats av, varit ytterst aggressiv och ovanlig är det svårt att finna de som hamnat i en liknade situation. Men nu finns det det, tyvärr får jag lov att säga för det är ju inte kul att någon måste få sådana besvär.
Kom till saken Anna! Ja, det finns iaf en kvinna i Stockholm som också utvecklat svår kronisk GVH. Hon behövde få någon i liknande situation att prata med och sköterskorna förmedlade kontakten mellan oss.
Hon läser min blogg hela tiden, och även hennes syster gör det - TACK, det värmer så att ni följer min blogg!!
Nu skall även denna kvinna få möjligheten att få tillgång till behandling med mysenkymala bindvävsstamceller. All lycka till dig nu och jag håller tummarna för dig! Jag har en mycket stark känsla av att det kommer gå super!
In med guldsprutorna i venen nu bara, tjoff och så slår de ner de där aggressiva små rackarna som ställer till så mycket otyg. Lite trotsig är ok att vara men inte totalt obstinat.

Så idag tyckte jag även att det var dax att ta lite kort på mina fötter och handleder. Själv tycker jag att det har minskat i omfång en del. Men jag har aldrig varit särskilt snabb av mig i övrigt, förutom när jag stryker - ja det är få som slår mig då tror jag ;-) så det är bara att låta det ta sin lilla tid. Men nu känner jag att det är ok att det gör det. Och ja, jag stryker jag skojar inte.

Så här ser mina fotleder ut nu ikväll, och nedan mina handleder.





Sov så gott kära ni!
Kram,
Barfotaflickan