carpeanna

Ibland undrar hur livet fungerar!! Det ska vara ljust och glatt nu, vi ska kunna glädjas tillsammans allihop. Jag vill bara ta bort allt som är otrevligt och jobbigt.
Min lilla mamma ligger just nu på akuten. 15 mil bort. Jag vill inte ha dem 15 mil bort. Jag vill ha min mamma och pappa här!!! Den känslan av maktlöshet, att inget kunna göra.
Det är magen igen. Än så länge har de tagit en massa prover och väntar på svar.

Jag blev så paralyserad att jag fick ställa in mitt möte med min chef idag. Jag klarade det helt enkelt inte.
Men jag kunde faktiskt för en gångs skull säga nej, jag orkar inte idag, det fungerar inte. Jag kunde säga Ja till mig och mina behov. Det är inte helt lätt, men ibland går det bara inte.
Sen ringde en kollega och vän. Hon undrade hur det var och jag berättade.
Sen kunde vi ändå skratta i alltihopa kring ett brunt kuvert, märkligt!! Så glad jag ändå kan känna mig för hennes skull, tänk att hon ska bli mormor!! Så stolt så man blir alldeles rörd...
Tack för att det finns såna människor i min närhet, som finns lyssnar och muntrar upp!
Vad vore livet utan er??

Söta värld låt nu min mamma få komma hem igen. Snälla läkare gå till botten med hennes magproblem och se till att det blir nån ordning på det hela.
Oron bara gnager i min kropp just nu och jag vandrar mest omkring och gör ingenting. Hattar lite hit och dit. Ska snart hämta hem tösen min från förskolan.
Huvudet bara snurrar just nu och jag vet inte vilken fot jag ska stå på! Vill bara att min lilla mamma ska må bra!!!!!