carpeanna

... är inte alltid så lätt!!!
Ena stunden stark och sugen, nästa VILL inte alls!!! Visst jag trivs med att vara tillbaka ppå jobbet men det öär så mycket nytt att jag just nu nästan kräks!!!! Mitt huvud snurrar och jag vet inte hur jag ska komma ihåg allt! Jag känner mig skitdålig när jag inte kan eller klarar av saker och det blir sådan fruktansvärd motgång.
I fredags var jag hos min terapeut som är sååå himla bra! Som talar om för mig att vila och stanna upp är oerhört viktigt, i synnerhet för mig som har en förmåga att köra på när jag känner att det går bra. Sen kommer ett litet bakslag, men det blir så stort för mig!
Just nu känns det skit och jag bara längtar hem till min lugna miljö där jag känner mig hemma och vet och kan, det jag inte kan för tillfället stöttar Marcus mig i. Hemma känner jag inte de kraven på mig själv. Hemma är jag TRYGG!
Jag verkligen avskyr att känna mig så här, totalt i obalans och ingen kontroll.
Tur jag har en trygg famn att landa i därhemma...
Kram på Er!
/Barfotaflickan

Idag var det tre studenter från optikerprogrammet på universitetet som gjorde synfältsundersökning på några av oss.
Det jag känner själv är att jag sitter och kisar en del på jobbet. Undrar om synen förändrats eller om ljussättningen är galen för min del??? Svårt att säga, men jag tycker inte jag ser bättre med mina terminalglasögon heller. Kanske dax för ny synundersökning?

Just nu är vi ganska trötta här hemma, samtidigt som man är väldigt förväntansfull inför allt som händer. På lördag går flyttlasset, men det är inte riktigt klart att bo i huset än så det är bara möblerna som flyttar in än så länge. Huset får vänta på permanent sällskap ett litet tag till.

Jag undrar hur går det för dig Eva med de mysenkymala? Har de ett annat upplägg för dig än när jag fick dem?
Nästa steg för mig är den stora 4 årskontrollen nu i höst, antagligen i oktober-november nån gång. Dax att droga ner sig lite, för då är det nämnligen Benmärgsprov igen. Sist jag gjorde det var i februari, så jag ska inte gnälla. Då gjorde ju även min bror det samma dag och inte gnällde han som jag gör över dem inte. Det är bara så att jag vänjer mig inte vid dem och inte vill jag göra det heller.

Den här veckan har det verkligen varit fullt upp på jobbet. Det är kul när det händer lite, men jag måste erkänna att jag är lite trött. Det är väl det där med att ta in en massa information på kort tid.
Imorgon ska jag till Previa och träffa min samtalsterapeut, känns skönt inför det kommande "Rehabmötet" med försäkringskassan i slutet på september.

Nu mååååste jag bara gå och sova, sambon han har redan slocknat... Söt!!
Kram,
Anna

Oj, svårt att hinna med och skriva nu mitt i all flyttkaos...
Men här kommer ett kort litet inlägg.
I veckan var jag och köpte Femal Balans, för jag lider så av de gräsliga humörsvängningarna jag får i samband med PMS. Inte nog med att man mår dåligt för att man själv mår dåligt, man mår dåligt för att man gör så att andra mår dåligt!!! Visst är det galet så det skriker? Jag har inte börjat ta de där balanspillrena än, undrar om någon annan har provat?
Jag hoppas iaf att jag ska känna mig lite mer i "balans" de där tillfällena i månaden... Det är inte alltid det händer men när det gör det är det så jobbigt och man vill ju inte vara den man är.. Sen helt plötsligt går det över och man undrar hur man någonsin kunde må så där märkligt. Visst är det huuuur konstigt som helst?!??

Nåväl, det är underbart med hus och vi längtar tills vi kan flytta in och bo där på riktigt. Nu är det en massa fixande först. För den som är intresserad kolla in www.ekenasliv.se

Nu måste jag sova, imorgon ska jag upp och jobba, det är ju måndag igen...
Natti natti,
Kram Anna