Reflektioner
Ibland känns det som att man bara måste stanna upp och känna glädje över saker i livet. Ibland bara slår det en att saker man tar för givet inte är för givet.
Igår när jag gick från min träning på sjukhuset slog det mig vilken känsla det är att jag faktiskt kan gå!!! Jag kan ju använda mina ben och jag kan träna. Mina ben är må hända inte de bästa man kan tänka sig, men jag kan fortfarande ta mig fram med dem själv. Jag kan gå, jag kan köra bil, jag kan cykla!!
Nu jobbar jag vidare för att få starkare ben som kanske även kan lära sig att springa igen, som kanske kan lära sig att sitta på huk, sitta på knä och bli lite smidigare igen!!!
I fredags var jag hos min kusins fru och barn. Min kusin jobbade då vi träffades på dan. Vi hade en mysig dag tillsammans med våra barn, fyra tillsammans. Jag satt där med deras nytillskott, en liten kille, i famnen och så får jag bara ett sånt stooort leende tillbaka - så härligt det var!! Och då frågar min kusins fru mig om jag vill vara fadder till deras lille kille!! Jag blev alldeles rörd och tagen av stunden!
Min kusin har inga syskon och då kände de att jag var närmast. Det värmer verkligen i mitt hjärta, det känns stort för mig.
Igår var det simskola igen! Mycket noggrannt hade jag denna vecka kommit ihåg att packa ner Tyras baddräkt. Det var inte kul när jg hade glömt den förra veckan och hon fick simma i linne och trosor.. Hu vad hon grät tösen. Det var liksom inte roligt. Kände mig som en usel mamma! Hur kan man bara glömma baddräkten, det viktigaste av allt till simskolan?????????
Igår glömde jag hårborsten, men det var bara att dra på töserna deras mössor och ut i bilen. Lite mindre dramatiskt om man säger så :)
Nu börjar det bli dax att sova.. Ska upp tidigt imorgon till yoga-klass. 5.40 ringer klockan.. En ny dag och då hoppas jag att halsontet som börjar kännas av inte känns av!!
Nej, bort med kryp i benen och stamningar i huden, i natt vill jag sova!!
Natti natti!
/Anna
Igår när jag gick från min träning på sjukhuset slog det mig vilken känsla det är att jag faktiskt kan gå!!! Jag kan ju använda mina ben och jag kan träna. Mina ben är må hända inte de bästa man kan tänka sig, men jag kan fortfarande ta mig fram med dem själv. Jag kan gå, jag kan köra bil, jag kan cykla!!
Nu jobbar jag vidare för att få starkare ben som kanske även kan lära sig att springa igen, som kanske kan lära sig att sitta på huk, sitta på knä och bli lite smidigare igen!!!
I fredags var jag hos min kusins fru och barn. Min kusin jobbade då vi träffades på dan. Vi hade en mysig dag tillsammans med våra barn, fyra tillsammans. Jag satt där med deras nytillskott, en liten kille, i famnen och så får jag bara ett sånt stooort leende tillbaka - så härligt det var!! Och då frågar min kusins fru mig om jag vill vara fadder till deras lille kille!! Jag blev alldeles rörd och tagen av stunden!
Min kusin har inga syskon och då kände de att jag var närmast. Det värmer verkligen i mitt hjärta, det känns stort för mig.
Igår var det simskola igen! Mycket noggrannt hade jag denna vecka kommit ihåg att packa ner Tyras baddräkt. Det var inte kul när jg hade glömt den förra veckan och hon fick simma i linne och trosor.. Hu vad hon grät tösen. Det var liksom inte roligt. Kände mig som en usel mamma! Hur kan man bara glömma baddräkten, det viktigaste av allt till simskolan?????????
Igår glömde jag hårborsten, men det var bara att dra på töserna deras mössor och ut i bilen. Lite mindre dramatiskt om man säger så :)
Nu börjar det bli dax att sova.. Ska upp tidigt imorgon till yoga-klass. 5.40 ringer klockan.. En ny dag och då hoppas jag att halsontet som börjar kännas av inte känns av!!
Nej, bort med kryp i benen och stamningar i huden, i natt vill jag sova!!
Natti natti!
/Anna
Kommentarer
Trackback
