En gul remsa...

Tänk att en liten gul remsa kan göra en så arg!!! Grrrrrrrrrrr...

Nåväl 200 kr, men det är så irriterande!! Det första jag tänkte på var oxå, fy fasen det måste vara lika illa att jobba på Qpark som på SJ. Det finns väl ingen som vill erkänna att man är den som botade din bil, va va va???!!!
Hur eller hur så är SJ:s nya reklam väldigt bra, det bästa de gjort på länge skulle jag gissa. Nåväl, mot bättre tider ;-)

Igår var jag och åt lunch med en tjej jag lärde känna för många år sedan. Hon har gått igenom så mycket, och jag känner igen mig så i det hon berättar om.
När man kastar ut livbojen till den där personen man tror håller på att drunkna i sig själv och brist på självkännedom... Men personen i fråga är utom allt hopp. Man ska släppa taget och gå vidare själv. Det är tungt.
Då när man kommer på det, då blir man så bestört.
Men tyvärr, vi kan inte hjälpa alla, för en del vill inte bli hjälpta.
Jag är bara så säker på att hon kommer att gå såååå mycket starkare ur det här. Det krävs mod och styrka, men jag vet att hon har det inom sig.

Jag trodde själv att jag var utom allt hopp ett tag i mitt liv, men se det finns ju hopp :-)

Idag efter jobbet hämtade jag min dotter och mina systerdöttrar, så nu leker de för fullt. Men när jag hämtade den stora tösen så är det så att en av hennes "fröknar" har en väninna som varit sjuk i leukemi och transplanterats precis som jag. Jag träffade denna kvinna precis innan jag åkte till Stockholm och transplanterades på hösten 2007. Jag fick hennes nummer och kunde ringa när jag kom hem. Men det blev aldrig av.
Men tyvärr så har denna kvinnan drabbats mycket hårt. När jag pratade med hon som känner henne idag så berättade hon att hon hade det väldigt svårt med ögonen, och måste ta ögondroppar varannan timme, även om nätterna... Usch och fy.
Till detta hade hon drabbats av livmodercancer för ett år sedan och opererats för detta. När är det nog, hur mycket ska en människa behöva gå igenom???
Till slut blir det så att jag bara vill stänga av öronen och inte höra mer!!! Stopp, sluta jag vill inte ta in mer hemskheter!! Jag blir livrädd för jag vill faktiskt få bli frisk nu. Jag kan inte ta in allt det där.
Usch, känner mig omännsklig som inte orkar höra. Men mitt liv börjar ju ordna upp sig, jag har det bra. Jag har en fantastisk dotter, sambo, jag har börjar arbetsträna. Jag är på väg åt rätt håll.
Då blir det som att jag känner mig skyldig för att någon annan får ta så mycket elände.
Men, hallå!!! Jag har ingen anledning att känna mig skyldig, jag är värd ett bra liv!!! Det är nu det vänder, sakta sakta ett litet mikrosteg i taget.
Då vill jag helst bara höra solskenshistorier inte en massa elände om de som det gått mindre bra för.

Jag önskar henne iaf all lycka och att hon snart ska få må bättre och att våren vi går till mötes blir en ljus och härlig sådan!!!

Till sist, igår köpte jag en ny lampfot som ska passa i ett nytt framtida hem i "lantlig" stil. Småsaker som piggar upp ibland;-)
Nu ska jag försöka mig på att göra en lampskärm till denna. Liknande den här:

Så det får bli ett nytt besök till stadsmissionen och second hand och leta efter lämplig stomme :-)

Må så gott alla fina människor!
/Barfotaflickan

Kommentarer
Postat av: Emmy

Och så klagar jag på lite feber... Herre Gud vad är väl det?!

Läste du om familjen i Kalmar vars ettåring drunknade i badkaret. Jag grät. Det är det värsta som skulle kunna hända, att något av barnen skadas.

2011-02-23 @ 20:21:06
URL: http://remsansbistro.blogspot.com
Postat av: Anna

Bästa Emmy!

Om man inte klagade när man har lite feber, som "normalsjuk", då vore man konstig. Att sen en del drabbas av svåra sjukdomar är tråkigt, men det kan du inte gå och tänka på hela tiden. Precis som jag inte kan orora mi för att jag kanske får följdsjukdomar. Lite gnäll över feber, det är så det ska vara.

Sen är det bara viktigt att ta hand om den tiden vi har här och förvalta den väl helt enkelt.

Det händer så mycket grymma saker, hade faktiskt inte läst om det lilla barnet. Det är ju grymt!!! Och det är väl det som gör oss mänskliga, att det berör oss när något hemskt händer någon annan, även om vi inte känner den/dem.

Hoppas du mår bättre nu kära du!

Kram Anna

2011-02-25 @ 08:27:26
URL: http://carpeanna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0