Kärlekens dag idag!!

14 februari - Alla Hjärtans Dag!
Ibland även alla förväntningarnas dag kanske...
Men jag har lärt mig att inte sätta förväntingarna för högt i livet då kan man bara bli alldeles för besviken.
Dock försöker jag göra allt jag kan för att uppvakta de mina.

Med ord, med tacksamhet och kärlek direkt från hjärtat.

Idag reflekterar jag över allt som vi upplevt i helgen och förra veckan. Jag känner tacksamhet för att jag får vara den jag är. Jag får vara sårbar, ledsen, glad, rädd, liten och inte så tuff och stark alltid.
Hu, vad det är känslor som bara rinner över efter ett par såna dagar som vi haft tillsammans mina syskon och jag. Min syster och jag har inte lämnat varandas sida på nästan fyra dygn.
Jag vill dela med mig av ett par ord till min syster idag:

Massa kärlek på alla hjärtans dag! Du stöttar mig när jag är svag, du tröstar mig när jag är ledsen, du skrattar med mig när jag är glad, du peppar mig när jag är rädd. Du sviker mig aldrig! Älskade syster tack för allt! Puss o kram från systern din.

Jag tänker även på min lillebror som så "storebrorsaktigt" tog hand om och såg till att vi tog oss til sjukhuset i fredags i rådande snökaos.
Inte rädd, inte nervös (vad han visade mig iaf ;-)) han gjorde det han ville göra. Sätta jättenålen i ryggen och få lite vätska utsuget ur benmärgen.

Varför vill man då publicera massa bilder på när en jättenål sticks ner i ryggslutet???
Ja, inte för att något ska tycka synd om en iaf. För det här är min bror som gör en heroisk instats. Han behöver inte göra det, han är inte tvungen, men han vill göra det precis som min syster gjorde det i maj.
Med dessa fantastiska celler kan de hjälpa mig. Hjälpa mig att få en mer mjuk och följsam hud, mjukare leder och få lättare att röra mig.

Själv mår jag asdåligt av de där proven. Ett par dagar efteråt, som nu, känner jag mig helt tömd slut och lättad på samma gång. Men nu måste jag vänta på resultatet. Men visst känns det som att kroppen börjar bli starkare. Visst känns det som att det är ok, inte kan det finnas någon leukemi kvar. Nej, det är min övertygelse.
MEN, oron finns där ändå.
Det är då man blir lite liten och behöver all den där närheten och omtanken.
Likt ett barn behöver man höra att man varit duktig och tapper som återigen gjort något man är rädd för. Att bestiga dessa berg tar på krafterna.
Det finns så många med mig som måste gå igenom dessa prov och alla reagerar vi olika. Det är ok för mig att känna som jag gör, jag får lov att vara en liten flicka. Jag kan bryta ihop och vara ledsen.
Under hemresan försöker jag samla ihop mig och bli stark mamma och sambo igen. Men jag lyckades inte så bra, för min syster tog så väl hand om mig under hela resan. Hon vet om all min skräck och rädsla, och det är helt ok.
Jag menar inte att älta det som jag gått igenom, men vissa dagar kommer svackor då man känner sig lite orolig och rädd. Det är svårt att förklara precis vad det är man behöver.
Mest närhet tror jag och något slags bevis på att man duger precis som man är.
Att många andra saker faktiskt är väldigt världsliga.

För mig är det viktigaste att få bli frisk och att min familj och mina vänner också får så vara.
Att alla de jag Älskar mår bra och får känna kärlek!!!
Tusentals rosor och skepp lastade med kramar och kärlek vill jag sända till alla idag!
Vi måste ta vara på livet och inte hänga upp oss på småsaker.


När jag kom till min träning idag kände jag verkligen vad man får tillbaka om man ger av sig själv. Ett leende, en fråga, att lyssna på någon annan, att ta sig TID till andra - då får man alltid tillbaka! VÄRME. Det är det vi människor behöver, värme och omtanke!
Det är enkelt, faktiskt väldigt enkelt och man får aldrig glömma det.
Jag LOVAR att alltid tänka på det och ge av den värme jag har.

Jag tänker på alla jag vill ringa till idag och tacka. Mamma, mycket tänker jag på mamma. Men jag tror jag mest börjar gråta idag om jag ringer. Hela jag är helt överfylld av tankar och känslor idag. Men pappa finns där och så glad jag är för det!!!
Måste samla mig inför Tyras simskola i eftermiddag.
Jag vill bara att alla ska veta hur TACKSAM och glad jag är för att det finns människor som är så underbara och alltid ställer upp för mig.
Min sambo, den tid han och Tyra nu fått tillsammans är ju fantastisk. Ändå kan jag känna mig skyldig för att jag lämnar dem själva och åker till Stockholm ett par dagar. Skyldig för att jag belastar någon annan. Helt galet, jag vet och helt fel också. Men som jag har längtat efter dem!!!

Mycket känslosamt för mig idag. Jag sitter här vid datorn och snörvlar, men nu har jag nog fått de flesta tankarna på pränt.
En sak till måste jag nog berätta. Tänk så märkligt att jag träffar på min terapeut på bussen hem igår. Hon som hjälper mig gå från klarhet till klarhet med mig själv. Så ibland får jag nog ge mig själv en klapp på axeln och säga, fy fasen vad du jobbar på bra Anna! Vilket jobb du gör. Att vända ut och in på sig själv för att komma så stark och hel ur allt som möljligt, det tar också energi. Men det ger så mycket i slutändan.
Ibland tar nog en del det lite för givet.
Jag tror och hoppas på att jag är bra på att även tala om hur duktig jag tycker någon är när man gjort något krävande. Som hur jag peppat min sambo nu när han bantat, många gånger säger jag till honom hur duktig han är och hur bra det går.
Han är jättebra på det med, men kanske inte igår...  

Idag är det en ny dag, nu gäller det att se alla fördelar med den här dagen!!!
Ha en underbar Alla Hjärtans Dag!!!
Kramar,
Barfotaflickan

Till sist idag, lite bilder (min syster vill inte vara med på bilder på nätet, så det respekterar jag, min bror och jag är lite mer extroverta ;-)

Tobias kör till sjukhuset, Karolinska Huddinge


Fylla i lite hälsodeklaration innan...


Det berömda cristarummet...


Laddad!!!


Alla dessa rör ska fyllas...


"Lilla" nålen är i...


Skruvstädet i, vätskan dras upp...


På Tobias var det min bästa läkare Katarina Le Blanc som utförde cristan.


Min tur... Holger tar provet! Utomordentligt duktig han med  :-)


Ompysslad av söta Kerstin och stackars syster som jag tvingar fota hela tiden ;-)


På kvällen kom belöningen!!! :-) Ryggbiff med risotto, mmmmm...


Happy India på lördagen, något piggare då kan jag säga ;-) Min bror o jag


Gott med Indiskt!


Efter maten en Strawberry Daiquiri på Rival :-)


Silverlinjen tog oss till och från Stockholm!


Lite shopping hann vi med på lördagen :-) Tyra överlycklig över sin första bikini (Polarn & Pyret är den från)


Så här ser det ut på min ena fot...


Handleden


Tyra glad över nya kjolen från Zara :-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0