carpeanna

Snacka om äventyr på både uppresa och under vistelse här i Stockholm.
Är helt galet lättad nu när allt är gjort!!!

Kl.09.05 avgick bussen från Kalmar igår morse. Det hade ju börjat snöa en del, men inte trodde vi att resan skulle erbjuda oss sådana "äventyr".
Till Ringarum var det inga problem, där stannade vi för att inta en underbar lunch som det stället har att erbjuda - eller inte! "Restaurangen" bojkottas numera för det är inte mat som serveras där, enligt min mening. Bukfylla möjligen det kan kallas, men nej. Vi valde macken och korv med mos istället, betydligt fräschare än stället intill. Nåväl, det stillar hungern, men nån kulinarsik upplevelse vore väl fel att kalla det. Men systern min och jag hade ju trevligt sällskap av varandra :-)
Därefter fortsatte färden mot Stockholm. Beräknad ankomsttid till Stockholm enligt tidtabellen var 14.45, men det var ju ganska svårt att hålla med tanke på det väder och det väglag som rådde. Riktigt ishalka på vägarna.
När olyckan var framme var chauffören inte särskilt förvånad, hon hade mest undrat när den skulle slå till. För trots snöoväder kör en del som om det vore sommarväglag. Gasen i botten och full fart.
Tvärts över hela körbanan, två filer i norrgående riktning, i vilken vi naturligtvis färdades i, stod en lastbil från ett annat europeiskt land tvärs över hela körbanan. I en timme stod vi helt stilla innan det i snigelfart började röra på sig.
Jag ringde beställningscentralen när vi insåg att vi skulle bli rejält försenade och flyttade fram taxin en timme, vilket vi fick besked om att vi skulle beräknas vara framme. Jag satt i telefonkö i ca 20 minuter innan någon svarade... Men när vi närmade oss Stockholm kom vi mitt i rusningstrafik och hamnade i bilköer, naturligtvis innebar det ytterligare förseningar. Taxichauffören ringde och undrade hur det gick varpå jag meddelade de olyckliga omständigheterna. Till svar fick jag att "då får du ringa och boka en annan taxi, klick* "

Eftersom sköterskan sett vilket oväder som rådde ringde hon och undrade hur det gick för oss. Jag började bli orolig att guldsprutorna skulle bli inställda. Men det behövde jag inte vara, hon väntade på oss.
Ringde återigen beställningscentralen, satt i telefonkö i 25 min!!, för att boka ytterligare en ny taxi, hon var så förstående och gullig och sa att en taxi skulle försöka vara på plats 16.45.
Kl 16.30 anlände vi till Stockholm.
Kl 17.05 kom taxin, då hade han visserligen ringt och meddelat att han blev sen pga av det trafikkaos som rådde.
Kl. 17.45 anlände vi till Karolinska Huddinge. I en herrans fart drog vi väskorna bort till Rehabgatan och avdelningen R51-R53, Hematologimottagningen. Där stod de söta sköterskorna Kerstin och Karin och väntade på oss, redo med "guldsprutorna".
I det läget när man längtat så efter dessa mirakelceller drar man upp tröjärmen och är mer än redo för nålen ;-)
Lite provtagning, blodprover, blodtryck och temp och sen var det bara att köra på!
Kl. 18 påbörjades infusionen av cellerna.
Därefter fick vi vänta så att jag inte skulle reagera på något sätt. Kl 19.15 var vi klara.
Sköterskan Karin gick hem vid 18.30 och Kerstin sen med oss vid 19.15.
Sån tacksamhet man känner till människor som med leenden jobbar över för att hjälpa en annan människa. För dem är jobbet inte bara ett jobb, det är en insats, de gör skillnad.
För dem lägger jag ett gott ord i stjärnorna!!! Tack så fantastsikt mycket!
Den ena sköterska sa något så fint som hennes mor hade sagt: "Kerstin, du får din lön av Gud"

Vid det här laget var systern min och jag galet trötta och hungriga. Blodsockernivån låg långt under knäna, om ens där... Vi drog våra väskor genom snön ner till Flemmingsbergs centrum i hopp om att hitta något matställe, det vi möttes av var skyltar som meddelande STÄNGT!

Vi plogade oss tillbaka upp till huvudentrén på sjukhuset igen för att invänta taxin som skulle anlända 20.00. Pressbyrån och några croissanter fick bli en tillfällig lösning. Vi slukade i oss dessa som om vi inte sett mat på myyyycket lång tid. Vilket vi ju iofs inte hade heller, "lunchen" intogs ju 11.30.
Till slut kom taxin och vid halv nio kom vi fram till lillebrors lägenhet. Själv hade han inte hunnit hem då han satt i bilen själv. Han hade varit i Vimmerby på jobb och också hamnat i snöovädret och bilköer. Vid halv tio kom han hem och hade pizza med sig till oss. Då var vi så hungriga att man nästan inte kunde äta.

Tre trötta syskon slog ihop ögonen runt halv tolv.
Själv vaknade jag vid halv fyra, därefter blev det mest slummer. En ansvarstagande storasyster steg upp kl 5.30. Min bror hade roligt åt att jag måste sminka och locka hår för att göra benmärgsprov, och det kan man  ju verkligen fråga sig, ha ha ha...

Men gott folk, ni ska inte tro att allt flöt på som en dans heller denna dag...
07.15 var taxin bokad till. 07.20 börjar man ana onåd. Snön yr utanför, men vi måste ju bara ta oss till sjukhuset.
Kl. 07.25 ringer vi beställningscentralen och hamnar i sedvanlig telefonkö.
Till slut ringer taxichauffören, kl, 07.40, 25 min försenad. Min bror tar det. Han är liksom bättre än mig på att argumentera om man säger så;-)
Taxichaufförens förklaring bestod i att han inte kom loss med bilen, han hade heller inte påbörjat sitt pass förrän 07.30. Men hur kan det vara möjligt, sa min bror, taxin är beställd till 07.15! Han kunde inte komma iaf, och det var inte hans fel... Pajkastning ägnar jag mig inte åt sa Tobias, nu måste vi reda ut det här.
Då kom jag fram till beställningscentralen.
Min bror tog det.

"Hur tycker du att vi ska lösa det här nu då?" Vi står här, ingen taxi kommer och vi måste till sjukhuset. Det är ju inte precis så att vi ska på shoppingtur till NK, vi ska till sjukhuset och läkare och sköterskor väntar på oss."

De kunde inte skaka fram någon taxi. Min bror ringde och försökte få tag på taxi på de mer seriösa bolagen, Taxi Stockholm och Taxi Kurir här i Stockholm, men väntetiden var lång. Tidigast kl 09.00 kunde en taxi vara hos oss.
Nu gräver jag fram bilen så tar vi min bil. Sagt och gjort.
1 timme tog det att köra till Karolinska Huddinge denna morgon. Sköterskorna stod på rad och väntade på oss när vi kom. Naturligtvis hade vi ringt och meddelat vår sena ankomst.
Självklart förstår vi det, sa de.
Tobias blev haffad så fort vi kom, iväg med sköterskan för insättning av nål och provtagning. Han fick en liten lugnande, mer ville han då rakt inte ha ;-)
Sen var det dax för dragning i cristarummet. Inget sjåpande på honom som det är med systern hans.
Det gick snabbt och bra att dra celler från honom. Sen hoppade han upp från britsen. Vid det laget hade jag tagit 2 stesolid för att lugna mig något.
Ett något snurrigt samtal med min läkare Katarina, tur jag är en strukturerad person och hade noga skrivit ner vad jag skulle fråga om :-)
Alla frågor besvarades, som vanligt, aldrig går jag därifrån med frågetecken.

Sen kom gulliga Kerstin och sprutade in lite dormikum, smärtstillande, i armen.
Nu var det min tur att inta cristarummet. Ytterligare en stesolid in.
Syster skulle nu vara med på benmärgsprov nr två denna dag. Undrar ibland var de två fått sitt lugn ifrån, när jag själv beter mig som ett levande nervvrak. Men jag får bjuda på detta, vi har rätt goa skratt efteråt ;-)
Idag var det Dr Holger som skulle utföra benmärgsprovet på mig. En ny ställning provades, ha ha ha... Lite måste man skoja i dessa sammanhang oxå :-)
Tidigare har jag alltid legat på mage när jag gjort benmärgsprov, men idag fick jag ligga på sidan.
Får jag säga det själv så gick det oväntat bra idag. Jag skrek inte så personalen fick evakuera avdelningen. Skämt åsido.
Storasyster håller handen, men idag blev den inte krossad av mina krampaktiga händer. Bedövningssprutan sattes, aj aj. Nästa kände jag inte ens, va????! Sen simsalabim var det över, klart, finito!

Nu återstod bara lite näsprover då jag varit förkyld och är gaaaaanska däpt i näsan. Peta lite med lååång topz i näsan, suga ut lite nsor och sen harkal mig ocg spotta upp. Visst låter det trevligt. Låter som en riktig grabbfest på högstadiet ungefär :-)

Så samlade mina syskon ihop mig och vi tog oss till bilen. In i bilen och hem mot Liljeholmen. In på ICA för att inhandla läckerheter till kvällens middag. Därefter ett besök på systembolaget, som om jag inte fått nog av droger idag ;-)
När vi kom hem däckade jag och sov i två timmar!!!
Lillebror pigg som en mört var och hämtade en del till sin bil. Körde väl fast!! Men hade turen att en av hans bästa kompisar kom precis och hjälpte honom loss.
Så nu när jag har berättat om de två senaste dagarnas alla bravader har lillebror stått i köket och tillagat oss en delikat måltid.
Risotto med shitakesvamp, ryggbiff och en god sallad - mmmmmm!!! Livet är gott!!!
Systern min sitter och ger mig en värmande kram och får ett gott skratt emellanåt när hon läser vad jag skriver.

Jag lovar att lite kort kommer.
Allt jag kan säga just nu är TACKSAMHET och otrolig KÄRLEK!!!
Mina älskade syskon, nu ska vi ha en underbar helg tillsammans!!!

Så mor lilla, nu kan du vara lugn, vi har det bara fint ;-)
Hälsa far;-) att vinet hiar jag mig nog med tills imorgon, det finns nog fortfarande lite droger kvar i kroppen, ha ha ha!!
Puss och kram alla fina som stöttar och skickar mig styrkemeddelanden, det ger kraft och energi!!
Kärlek till min älskade sambo och dotter som har myskväll därhemma!!!

/Barfotaflickan, nu kallar middagen!!! :-)