Smittad...

Så gick det inte längre att stå emot Tyra-bacillerna!!!
Började känna igår kväll att jag hade ont i halsen, trött och öm i kroppen, så vid tio gick jag och la mig - en lördagkväll liksom!!! Var ändå helt slut imose, så det blev inget vårbesök till Ekenäs för mig idag. Istället har jag huserat lite här hemma. Envis som man är så kan jag inte bara liggga och vila utan har låtit lilla mårbacka och plättar i luften flytta ihop i de nya krukorna från Möljögården.


Eller envis och envis, på gränsen till dumdristig ibland kanske... För sen fick jag stoppa i mig lite alvedon och ipren och gå och vila. Ont i kroppen och febrig :-(
Det är verkligen märkligt men alltid när jag blir sjuk, fladdrar de där bilderna från sjukhuset förbi...
Speciellt den där första gången jag inte klarade att duscha klart mig själv. När jag bara skakade i duschen och inte fick ihop nånting. Jag kunde inte stå, inte sitta, orkade inte hålla mig själv uppe. Som tur var fanns en knapp att trycka på och sköterskorna kom springande för att hjälpa mig. Inget roligt minne...

Igår på dan, innan jag kände mig hängig var jag och strosade i lite affärer för mig själv. Hade gjort en liten "shoppinglista" på saker jag skulle titta på. Men så nedslagen jag blev när jag upptäckte att sjukpenningen var 
1500 kr mindre än vanligt!!!! Mycket pengar för mig... Antagligen beror det på att februari har färre dagar än alla andra månader, men inte sjutton får alla som har lön mindre betalt för det?!?
Blev bara så deppig och alla planer gick i stöpet!
Men min sambo sa att "åk och köp lite blommor om du vill!" Även mamma ringde och sa, lilla gumman oroa dig inte för detta, det löser sig. Behöver du hjälp säg till! Alltid uppbackad, alltid stöd överallt!! Man kan inte vara annat än TACKSAM!
Idag kunde jag inte låta bli att skriva ett litet rim tillägnat detta.

Igår kom prinsen min och sade:
"Åk och köp lite blommor om du vill ha dé!"

Ja, jag vet att man tycka
Kan verkligen lite blommor bringa lycka?

Nog borde jag veta vad livet är värt
Och det kan jag lova att det är mig riktigt kärt

Det sista jag vill är att vara någons börda
För jag mina nära och kära högt vörda

Hur kan jag gråta över en peng?
Jag som sover i en så exklusiv säng

Det är så klart att inte materiella ting
kan få en frisk "tjingding"

Jag är oerhört tacksam för det jag har
och gråter inte för det som var

Nu får jag ta mig i kragen
Och inte gråta mer över saken

Så tack alla fina människor som vill vara mig nära
Ni anar inte vad ni är mig kära!!!

Igår kväll hade vi sen lite mysigt med god mat, getostlasagne, och lite vin:


Och i morse, Tyra tappade framtand nr 2!!!!!!!!!!!!!

Inte helt lätt att säga SSSSSS nu precis ;-)

Nu kom sambon och dottera hem från Ekenäs, så nu är det dax att få i mig något litet i magen, man är ju inte sååå sugen när man är sjuk precis. Men äta bör man...

Kram,
Barfotaflickan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0