Slåss mot en drake
Hade någon erbjudit mig en morfinspruta just nu hade jag tagit den!!!! Jag hatar verkligen att ha ont!!!
I sex hela dagar klarade jag mig utan smärtlindring. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag - ljuvliga underbara dagar då det kändes som om draken i kroppen höll på att kapitulera, dra sig tillbaka, ge upp lite...
Så i söndags em, pang sa det!!! Det bara smällde till i kroppen och nu är draken där igen. Jag slåss och kämpar mot denna förbannade drake som inte vill släppa taget om MIN kropp. Det är faktiskt min kropp och jag vill ha den i fred nu. Vad ska jag göra? Jag gör vad som helst för att ta min kropp i besittning igen!!
Jag sa till alla vilken lycka det är att smärtan lindrats, som om den kapitulerat något.
Helgen som varit var så härlig!! I fredags var vi hos min sambos syster och hennes sambo, cyklade dit i det underbara vädret - lycka!!! Tog nåt glas vin och njöt!
I lördags var vi på Skälby, solen sken från en härligt blå himmel! Det var lite festligheter där och Alcazar uppträdde, vi hade jättetrevligt. På kvällen var Tyra hos en kompis och sov där, gulle henne!!! Vi var hos vänner och grilllade, drack vin och satt på deras balkong och pratade och hade trevligt hela kvällen.
Tänk om det är mitt eget fel, att jag inte skulle tagit det där vinet - är det därför draken är tillbaka igen? Får jag skylla mig själv? Skuldkänslorna är många just nu och humöret sänks när man har ont, ont, ONT!!!
Kan inte hjälpa det, men just nu känns livet orättvisst. Räcker det inte snart? Känner mig så beprövad just nu.
Orkar inte med mig själv just nu. Skicka mig till en öde ö och låt mig skrika rakt ut, arghhhhhhhh!!!!!!
Gör mitt bästa för att hålla humöret uppe, men när dagen gått är jag helt totalt slut och orkar inte mer. Vill bara stänga av kroppens smärtsignaler till hjärnan just nu. Har tagit citodon, men inte ens det hjälper i det här läget.
Går och lägger mig, tar en sömntablett och är så tacksam när jag somnar bort från smärtan.
Längtar så efter min syster superceller. Skulle kunna åka nu om de sa att cellerna var klara i Stockholm. Ge mig dem, ge mig dem, nuuuu!!! Men får vänta till den 8 juni, då finns de där för mig! Dessa underbara, fantastiska celler!
Går på Dexofen imorgon igen för det går inte att bara stå ut med smärta av detta slag. Tusen nålar som vrids åt och så dessa knivhugg emellanåt...
Andas in, biter ihop och härdar ut lite till.
God natt kära vänner, snart blir det bättre, snart snart!!
I sex hela dagar klarade jag mig utan smärtlindring. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag - ljuvliga underbara dagar då det kändes som om draken i kroppen höll på att kapitulera, dra sig tillbaka, ge upp lite...
Så i söndags em, pang sa det!!! Det bara smällde till i kroppen och nu är draken där igen. Jag slåss och kämpar mot denna förbannade drake som inte vill släppa taget om MIN kropp. Det är faktiskt min kropp och jag vill ha den i fred nu. Vad ska jag göra? Jag gör vad som helst för att ta min kropp i besittning igen!!
Jag sa till alla vilken lycka det är att smärtan lindrats, som om den kapitulerat något.
Helgen som varit var så härlig!! I fredags var vi hos min sambos syster och hennes sambo, cyklade dit i det underbara vädret - lycka!!! Tog nåt glas vin och njöt!
I lördags var vi på Skälby, solen sken från en härligt blå himmel! Det var lite festligheter där och Alcazar uppträdde, vi hade jättetrevligt. På kvällen var Tyra hos en kompis och sov där, gulle henne!!! Vi var hos vänner och grilllade, drack vin och satt på deras balkong och pratade och hade trevligt hela kvällen.
Tänk om det är mitt eget fel, att jag inte skulle tagit det där vinet - är det därför draken är tillbaka igen? Får jag skylla mig själv? Skuldkänslorna är många just nu och humöret sänks när man har ont, ont, ONT!!!
Kan inte hjälpa det, men just nu känns livet orättvisst. Räcker det inte snart? Känner mig så beprövad just nu.
Orkar inte med mig själv just nu. Skicka mig till en öde ö och låt mig skrika rakt ut, arghhhhhhhh!!!!!!
Gör mitt bästa för att hålla humöret uppe, men när dagen gått är jag helt totalt slut och orkar inte mer. Vill bara stänga av kroppens smärtsignaler till hjärnan just nu. Har tagit citodon, men inte ens det hjälper i det här läget.
Går och lägger mig, tar en sömntablett och är så tacksam när jag somnar bort från smärtan.
Längtar så efter min syster superceller. Skulle kunna åka nu om de sa att cellerna var klara i Stockholm. Ge mig dem, ge mig dem, nuuuu!!! Men får vänta till den 8 juni, då finns de där för mig! Dessa underbara, fantastiska celler!
Går på Dexofen imorgon igen för det går inte att bara stå ut med smärta av detta slag. Tusen nålar som vrids åt och så dessa knivhugg emellanåt...
Andas in, biter ihop och härdar ut lite till.
God natt kära vänner, snart blir det bättre, snart snart!!
Kommentarer
Postat av: Emma
Åh vännen! Önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt. Varför måste du vänta till den 8:e? Ni var ju uppe för ett tag sedan och jag trodde att ni fixade det då. Hör av dig om du behöver något eller någon. Kram Emma
Trackback
