carpeanna

Igår åkte jag till beteendeterapeuten kl.11
Vi fick avbryta samtalet igår och hon skickade hem mig att vila. Jag kom dit och allt bara brast. Jag grät och grät.
Hela natten hade jag drömt mardrömmar om min stackars syster som skrek i cristarummet under benmärgsprovet.
Jag hade ockxå lovat min vän att hämta hennes son efter samtalet, men fick ringa och säga att jag inte kunde. Så klart förstod hon, lilla gumman ta det bara lugnt nu och ta hand om dig, sa hon. Du måste säga till när du inte orkar.
När vi lagt på sa terapeuten, det lät som en riktig vän. Ja, det är det verkligen!!

Jag MÅSTE nu lära mig att säga till när jag inte orkar. Jag ska inte säga nej, utan jag ska säga ja till mig själv ibland och lyssna till min kropp. Det är det det handlar om. Det är det jag måste lära mig.
Efter samtalet ringde jag min sambo och vi åkte och hämtade Tyra på förskolan, han lämnade oss hemma. Vi laddade med film och popcorn i soffan och hade riktigt fredagsmys mitt på dan :)) Jag var tvungen att ta en värktabeltt så efter en stund somnade jag.
Jag sov och sov, på kvällen kom även huvudvärken. Likaså idag på morgonen. Känns som värsta urladdningen verkligen.

Ute blåser det kallt och regnar, det är den 8 maj men det känns då sannerligen inte!
Imorgon åker min syster och jag till Stockholm och jag hann som tur var hitta en liten grej till henne igår innan samtalet.
Jag ringde min syster igår och bara grät, Anna, tänk nu inte mer på det här jag gör det för att jag vill. Det gör ont, men det tänker vi inte på, det ordnar sig!
Tack, allra käraste syster för att du aldrig tvekar!! Tack till hennes familj!!
Tack söta sambo som alltid omsluter mig med trygghet och kärlek!
Tack lilla fina dotter som är världens sötaste!
Tack mamma o pappa som alltid alltid finns!
Tack goa lillebror som ska vara med och hålla systern sin i handen och vara stark och störst denna gång!
Tack alla vänner och övrig familj som ger mig sååå mycket kärlek och värme!!

På måndag är det dax, tänk på oss då, främst på min syster!!
Kram Anna