Höstdepp...
Ibland känns det bara tungt, tungt, tungt...
Det är grått och trist, men ändå har jag svårt att sova. Somnar vid tolv, vaknar vid fem..
Imorse vaknade jag, som sagt vid fem, sen en stund senare kom Tyra in med kudden i famnen. Eftersom min sambo inte kan sova när hon sover i vår säng var det bara att ta sin kudde och gå. In i hennes säng och försöka få henne att somna om innan jag skulle gå upp själv och yoga. Hon somnade precis innan jag skulle upp.
Det gick inte alls bra att yoga idag, kunde inte slappna av och fokusera mig på det jag skulle göra. Tankarna flög iväg och benen kändes rastlösa och det är ibland en svidande känsla på fötterna.
Så tyvärr gav det mig inte så mycket energi idag...
Igår var min kompis här. Vi tittade på film.. "Den här är nog något för oss" sa jag till Ulrika. "Allt för min syster". Men jag läste inte på baksidan vad den handlade om...
Det sentimentala dramat Allt för min syster med Cameron Diaz handlar om en familj som kämpar för att hålla ett av barnen vid liv. Sextonåriga Kate har nämligen leukemi, något man upptäckte vid två års ålder. Hemligheten bakom att hon kunnat överleva är att hennes yngre syster Anna varit en perfekt donator åt henne. När Anna är tretton år fattar hon ett beslut som försätter familjen i en akut kris. Hon vill inte längre donera.
I denna inte helt kronologiskt berättade film får vi möta en på ytan lycklig kärnfamilj. Barnen hoppar glada runt i studsmattan på den stora tomten. Vid middagsbordet kivas det lite om småsaker. Under ytan finns dock en betydligt mörkare sida som hotar att splittra familjen.
Flickan har APL, Acute promyelocytic leukemia is a subtype of acute myelogenous leukemia (AML) (Wikipedia), och har varit sjuk sedan 2 års ålder. Det är grymt att följa deras öde, att hela livet kretsar kring den sjuka flickan som ska bli frisk. Till slut vill hon inte själv längre utan ber sin syster om hjälp. Hon ber henne att hjälpa henne dö. Hon ber henne att inte längre vilja ställa upp som donator. Denna gång handlar det om en njure och man menar då att den friska flickans fortsatta liv står på spel.
Det griper tag i en så och jag kan inte annat tänka att "tänk så illa det kunde gått". Leukemi är en djävulsk sjukdom och jag kunde faktiskt ha dött. Jag blir alldeles tom inför tanken. Jag menar hur skulle det ha gått.. Jag kunde ju bara inte lämna min lilla tös.
Det gör så förbannat ont i mig att se filmen, jag vill bara gråta och skrika men det kommer bara lite gråt. Resten stannar kvar på insidan och värker..
Vidare in i filmen träffar Kate en kille på sjukhuset som har AML, precis som jag hade. De blir kära i varandra och stöttar varandra genom cytostatikakurer, tills han dör...
Där tror jag att Kate ger upp, då vill hon inte genomlida mer. Då vill hon inte kämpa mer.
En annan sida av filmen får mig ju att kämpa ännu mer. Det faktum att killen fått en transplantation och lider av GVH (Graft verses host) reaktion på huden gör det hela än mer igenkännbart för mig. Men då ska han ju inte dö. Hela den biten lämnar ett tomrum i en, för man får ingen förklaring till vad han dör av eller hur.
Idag är jag hemma med Tyra, hon har ont i halsen igen. Jag blir så himla orolig när hon har ont i halsen så här mycket.. Hennes mandlar är svullna och jag känner dem tydligt på utsidan.. Och så googlar man. Läste på ett forum om en mamma som hade en dotter som hade mycket problem med halsmandlarna. Flickan hade svårt att svälja ordentligt, åt inte tillräckligt och snarkade om nätterna. Direkt börjar man ju tänka. Tyra snarkar har vaknat mer på sista tiden. Hon är inte kraftig heller precis och inte så väldans matglad. Jag ska definitivt ringa och höra. Blir helt galen av att tankarna snurrar i huvudet på en hela tiden.. Min lilla tjej, vill ju bara att hon ska vara bra!
Igår var jag på studiebesök på hennes förskola. Det var så mysigt. De skulle göra mappar till sina teckningar. Klippa och klistra är ju verkligen något jag superdiggar :) Det var härligt att vara med, och Tyra var så stolt att ha med sin mamma på förskolan. Annat blir det väl i tonåren ;)
Just nu sitter hon och tittar lite på barnprogram i sitt rum, de sjunger barnsånger i programmet och Tyra sjunger med. Hon är så söt och det låter så där förkylt och tjockt i halsen som det gör när man har ont i halsen. Men hon sjunger ändå!
Nu ska vi nog ta och spela något spel eller så, mysa lite och bara ta dan som den kommer.
/Anna
Det är grått och trist, men ändå har jag svårt att sova. Somnar vid tolv, vaknar vid fem..
Imorse vaknade jag, som sagt vid fem, sen en stund senare kom Tyra in med kudden i famnen. Eftersom min sambo inte kan sova när hon sover i vår säng var det bara att ta sin kudde och gå. In i hennes säng och försöka få henne att somna om innan jag skulle gå upp själv och yoga. Hon somnade precis innan jag skulle upp.
Det gick inte alls bra att yoga idag, kunde inte slappna av och fokusera mig på det jag skulle göra. Tankarna flög iväg och benen kändes rastlösa och det är ibland en svidande känsla på fötterna.
Så tyvärr gav det mig inte så mycket energi idag...
Igår var min kompis här. Vi tittade på film.. "Den här är nog något för oss" sa jag till Ulrika. "Allt för min syster". Men jag läste inte på baksidan vad den handlade om...
Det sentimentala dramat Allt för min syster med Cameron Diaz handlar om en familj som kämpar för att hålla ett av barnen vid liv. Sextonåriga Kate har nämligen leukemi, något man upptäckte vid två års ålder. Hemligheten bakom att hon kunnat överleva är att hennes yngre syster Anna varit en perfekt donator åt henne. När Anna är tretton år fattar hon ett beslut som försätter familjen i en akut kris. Hon vill inte längre donera.
I denna inte helt kronologiskt berättade film får vi möta en på ytan lycklig kärnfamilj. Barnen hoppar glada runt i studsmattan på den stora tomten. Vid middagsbordet kivas det lite om småsaker. Under ytan finns dock en betydligt mörkare sida som hotar att splittra familjen.
Flickan har APL, Acute promyelocytic leukemia is a subtype of acute myelogenous leukemia (AML) (Wikipedia), och har varit sjuk sedan 2 års ålder. Det är grymt att följa deras öde, att hela livet kretsar kring den sjuka flickan som ska bli frisk. Till slut vill hon inte själv längre utan ber sin syster om hjälp. Hon ber henne att hjälpa henne dö. Hon ber henne att inte längre vilja ställa upp som donator. Denna gång handlar det om en njure och man menar då att den friska flickans fortsatta liv står på spel.
Det griper tag i en så och jag kan inte annat tänka att "tänk så illa det kunde gått". Leukemi är en djävulsk sjukdom och jag kunde faktiskt ha dött. Jag blir alldeles tom inför tanken. Jag menar hur skulle det ha gått.. Jag kunde ju bara inte lämna min lilla tös.
Det gör så förbannat ont i mig att se filmen, jag vill bara gråta och skrika men det kommer bara lite gråt. Resten stannar kvar på insidan och värker..
Vidare in i filmen träffar Kate en kille på sjukhuset som har AML, precis som jag hade. De blir kära i varandra och stöttar varandra genom cytostatikakurer, tills han dör...
Där tror jag att Kate ger upp, då vill hon inte genomlida mer. Då vill hon inte kämpa mer.
En annan sida av filmen får mig ju att kämpa ännu mer. Det faktum att killen fått en transplantation och lider av GVH (Graft verses host) reaktion på huden gör det hela än mer igenkännbart för mig. Men då ska han ju inte dö. Hela den biten lämnar ett tomrum i en, för man får ingen förklaring till vad han dör av eller hur.
Idag är jag hemma med Tyra, hon har ont i halsen igen. Jag blir så himla orolig när hon har ont i halsen så här mycket.. Hennes mandlar är svullna och jag känner dem tydligt på utsidan.. Och så googlar man. Läste på ett forum om en mamma som hade en dotter som hade mycket problem med halsmandlarna. Flickan hade svårt att svälja ordentligt, åt inte tillräckligt och snarkade om nätterna. Direkt börjar man ju tänka. Tyra snarkar har vaknat mer på sista tiden. Hon är inte kraftig heller precis och inte så väldans matglad. Jag ska definitivt ringa och höra. Blir helt galen av att tankarna snurrar i huvudet på en hela tiden.. Min lilla tjej, vill ju bara att hon ska vara bra!
Igår var jag på studiebesök på hennes förskola. Det var så mysigt. De skulle göra mappar till sina teckningar. Klippa och klistra är ju verkligen något jag superdiggar :) Det var härligt att vara med, och Tyra var så stolt att ha med sin mamma på förskolan. Annat blir det väl i tonåren ;)
Just nu sitter hon och tittar lite på barnprogram i sitt rum, de sjunger barnsånger i programmet och Tyra sjunger med. Hon är så söt och det låter så där förkylt och tjockt i halsen som det gör när man har ont i halsen. Men hon sjunger ändå!
Nu ska vi nog ta och spela något spel eller så, mysa lite och bara ta dan som den kommer.
/Anna
Kommentarer
Trackback
