Trött eller snarare utmattad...

Det tillstånd jag befinner mig i nu är långt utöver trött..Känner mig alldeles vimmelkantig och det enda jag vill är sova. Det är nu tredje veckan som jag trappar ner på sömntabletterna. Resultatet är verkligen varierande, det är som en berg- och dalbana. Det mesta jag sovit en natt på snart tre veckor är sex timmar, men inter heller då sammanhängande.
I natt var det gräsligt, tror jag håller på att förlora förståndet totalt!
Gick och la mig vid elva, somnade kanske halv tolv. Sen vaknade jag 00.50, då stack det och kändes som knivstick och tusen nålar i benen främst det högra. Det höll på att göra mig tokig och jag kunde inte ligga still. Gick upp och gick på toa och försökte med mindfullness, bara låta tankarna flfyga iväg. Men det bara kröp och högg i benen så jag kunde inte för mitt liv koncentrera mig. Till slut vid halv två klädde jag på mig coh gick ut och gick en runda. Det var ganska läskigt för det var tomt och öde ute. I fickan hade jag stoppat ner en sax, om någon skulle hoppa på mig. Kändes som att jag gick omkring i en dimma, allt var bara helt suddigt.
Gick hem igen, försökte sätta mig i soffan och slappna av, men det gjorde så ont! Till slut gav jag upp och tog två dexofen och somnade, eller däckade snarare.
Sen ringde sambons klocka lite i sex.. När jag äntligen sov! Kände mig helt yr och vimmelkantig och benen började leva o ha sig igen. Gick upp vid sju, helt slut.
Nu känns det som att jag fortfarande har en mössa på huvudet, som bakis.
Jag vill inte ha det så här mer!!! När man är så här trött orkar man inte med att argumentera eller vara pedagogisk och jag känner mig som världens sämsta mamma...
Låt mig få bli som en vanlig människa igen, SNÄLLA!!!!!!!!!

/Förtvivlad Anna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0