Första dagen!!!!
Nervös och lite pirrig var det idag dax för första dagen på jobbet för att arbetsträna mig.
Men det gick galant!!!
Idel glada ansikten, leenden och trevligt småprat :-)
Men oj, vad snurrig i huvudet jag vart sen... Det var möte i supportgruppen, som jag ingår i. Mycket att hålla rätt på.
Jag har varit inne i min sjukhusvärld så länge, den kan jag känns det som. Där känner jag mig både trygg, säker men också osäker ibland. Men jag vet oftast vad som skall ske och jag är alltid förberedd.
Nu var det lite svårt att förbereda sig, men å andra sidan är det ju just det som är meningen med att arbetsträna, att jag ska fasa mig tillbaka till mitt yrkesverksamma liv igen. Spännande och skrämmande på samma gång.
Skäckblandad förtjusning kan man ju säga ;-)
Idag fick jag även ett samtal från min sköterska Kerstin i Stockholm. Hon meddelade att det finns celler till mig på torsdag!!! Tjoho!! Bara ta en taxi till Karolinska direkt när vi anländer till Stockholm på torsdag em. Bort till Rehabgatan och in med nålen!! Tänk att man kan längta efter något så! Låter helt sjukt säkert, men det gör mig ju så gott de där mysenkymala cellerna :-)
Det mindre roliga beskedet var att på fredag morgon måste även jag göra ett BENMÄRGSPROV!!!!!
Tobias är redo och inte det minsta nervös. Precis som storasyster.
Själv är jag som bekant inte lika kartig.
"Vi har laddat med stekpannor, lugnande och smärtstillande här", säger Kerstin, som är mycket väl medveten om min rädsla för dessa prov.
Hujedamig! Ja i med stesolid och dormikum bara säger jag. Min bror tänker klara sig utan säger han.
Nej, är det nån gång jag inte säger nej till knark så är det då!!! Jag klarar det bara inte, jagar upp mig som en jagad iller i bur.
Tur jag har mina syskon med som kan hålla min hand och trösta mig. Sen däckar jag till en stund tills de väcker mig nån timme senare. Helt utmattad bara somnar jag när det är klart. Åh, sån befrielse när det är gjort!!!
Sen kommer väntan i kanske en månad innan beskedet kommer.
Jag tror det är 16:e eller 17:e gången för mig nu, tappade räkningen nånstans efter 11 tror jag.
Nu gott folk är det dax att sussa, en ny dag på jobbet väntar imorgon :-)
Sweet dreams,
Barfotaflickan
Men det gick galant!!!
Idel glada ansikten, leenden och trevligt småprat :-)
Men oj, vad snurrig i huvudet jag vart sen... Det var möte i supportgruppen, som jag ingår i. Mycket att hålla rätt på.
Jag har varit inne i min sjukhusvärld så länge, den kan jag känns det som. Där känner jag mig både trygg, säker men också osäker ibland. Men jag vet oftast vad som skall ske och jag är alltid förberedd.
Nu var det lite svårt att förbereda sig, men å andra sidan är det ju just det som är meningen med att arbetsträna, att jag ska fasa mig tillbaka till mitt yrkesverksamma liv igen. Spännande och skrämmande på samma gång.
Skäckblandad förtjusning kan man ju säga ;-)
Idag fick jag även ett samtal från min sköterska Kerstin i Stockholm. Hon meddelade att det finns celler till mig på torsdag!!! Tjoho!! Bara ta en taxi till Karolinska direkt när vi anländer till Stockholm på torsdag em. Bort till Rehabgatan och in med nålen!! Tänk att man kan längta efter något så! Låter helt sjukt säkert, men det gör mig ju så gott de där mysenkymala cellerna :-)
Det mindre roliga beskedet var att på fredag morgon måste även jag göra ett BENMÄRGSPROV!!!!!
Tobias är redo och inte det minsta nervös. Precis som storasyster.
Själv är jag som bekant inte lika kartig.
"Vi har laddat med stekpannor, lugnande och smärtstillande här", säger Kerstin, som är mycket väl medveten om min rädsla för dessa prov.
Hujedamig! Ja i med stesolid och dormikum bara säger jag. Min bror tänker klara sig utan säger han.
Nej, är det nån gång jag inte säger nej till knark så är det då!!! Jag klarar det bara inte, jagar upp mig som en jagad iller i bur.
Tur jag har mina syskon med som kan hålla min hand och trösta mig. Sen däckar jag till en stund tills de väcker mig nån timme senare. Helt utmattad bara somnar jag när det är klart. Åh, sån befrielse när det är gjort!!!
Sen kommer väntan i kanske en månad innan beskedet kommer.
Jag tror det är 16:e eller 17:e gången för mig nu, tappade räkningen nånstans efter 11 tror jag.
Nu gott folk är det dax att sussa, en ny dag på jobbet väntar imorgon :-)
Sweet dreams,
Barfotaflickan
Kommentarer
Trackback
