carpeanna

Igår morse vaknade jag med världens huvudvärk!!!
Bara att ringa till sjukgymnastisken och säga att jag kommer inte till yogan eller träningen idag. I med en diclofenak, sen somnade jag och sov till tio.
Hela natten hade jag snurrat och grubblat och oroat mig.
Blev det fel nu??? Lät det som att jag inte bryr mig??
Och kan även jag drabbas av allt det där????

Vad jag menar med om det blev fel så menade jag inte att jag inte bryr mig om hur andra människor mår och har det. Det gör jag verkligen. Det är väl därför jag gått och grubblat sen i onsdags över denna arma kvinna, allt vad hon får stå ut med. Samt att jag får dåligt samvete att jag aldrig hörde av mig... Men när jag kom hem, nytransplanterad ville jag bara vara med min familj och allra närmaste vänner. Rädsla för infektioner gjorde att man totalt isolerade sig hemma.
Det var inte så att jag inte hörde av mig för att jag inte brydde mig, det var bara det att just då klarade jag nätt och jämnt med mig själv.
Nu börjar mitt liv falla på plats och jag känner mig stärkt som människa och självförtroendet är bättre.
Men ibland tar man på sig skygglappar och vill bara höra vackra solskenshistorier. Man blir rädd och börjar oroa sig för diverse saker.
Jag har bara träffat denna kvinna som hastigast en gång, men jag vet så mycket om henne ändå. Jag vill inte att mina vänner berättar om mig för allt och alla.
Att jag sen själv väljer att vända ut och in på mig och mitt liv så här är ju en sak. De kan säga, läs hennes blogg om du ha lust. Och här väljer jag vad jag vill berätta om.

Jag får helt enkelt försöka förklara detta nästa gång jag träffar kvinnans väninna, om jag vågar och kan...

Tro bara inte att jag inte bryr mig om hennes välbefinnande, för jag önskar ingen att gå igenom detta helvete!!
Jag önskar att alla människor kan få må bra och vara friska och gå stärkta genom livet.
Vi måste bara, eller iaf jag, inse att det hjälper inte om jag har dåligt samvete för att hon mår dåligt. Det är ju faktiskt inte mitt fel. Jag kan heller inte ha dåligt samvete för att jag har det bra ordnat hemma, jag är inte längre ensam mamma, vi är två. Och det är jag såååå oerhört glad för!!
Jag önskar verkligen att den här kvinnan kan finna lyckan i någon och att det vänder för henne så hon får må bra, tro inget annat.

När det börjar snurra i huvudet, så snurrar det rejält.
Nu ska jag försöka att skicka lite änglavakt till den här kvinnan och hoppas att ångbåten vänder åt rätt håll igen!!

Till något heeeelt annat... Imorse steg jag upp vid sju, för att baka lite frallor :-)
Det är verkligen härligt med nybakta frallor, det ska mina gäster få när de kommer vid tio, så nu gäller det att snygga till i köket och duscha lite tror jag ;-)
Ha en underbar fredag!
Kram,
Barfotaflickan (som hoppas att det blev mer "rätt" nu...)