carpeanna

Ibland önskar jag att man bara kunde gå ut ur sig själv och sätta sig på ett vitt fluffigt moln omgiven av änglar och ljusblått. Bara lite fluff, mjuka kuddar, gott att äta och inte behöva tänka på nånting.
Idag är en sån dag.
Idag har varit en riktig skitdag! Visst har alla såna ibland?????
När man bara är på asdåligt humör och bara fräser. Tålamodet är i botten och man vill bara skrika rakt ut.
Jag hatar såna här dagar.
Då vill jag helst inte prata med någon.
Då är det så jobbigt att vara glad och trevlig.
Då är det inte lätt att bo tre personer på tre rum och kök...

Det kallas visst för PMS.

Det jag inte gillar med det är att jag får bara PMS, inget annat. Min kropp kan ju inte producera östrogen själv efter alla behandlingar så jag får ju äta det i tablettform istället. Är ju lite för ung för att hamna i klimakteriet kan man säga.
Åhhhh, det känns som att kroppen ska sprängas och jag vill inte behöva konfronteras eller diskutera saker.
Jag vet att jag inte riktigt är mig själv, men jag orkar inte alltid vara den drivande kraften bakom allt.
Ibland har jag ork till tusen, sen kan det gå på ett par timmar så är luften totalt slut. Poff!!
Snacka om att pendla mellan himmelrike och helvete ibland.
I mitt huvud surrar så mycket.
Många gånger får jag också höra att jag tänker för mycket och att det är i mitt huvud som tankarna finns.
Att inte alla andra tänker att jag inte presterar efter bästa förmåga. Jag vet att alla andra tror att jag verkligen gör mitt bästa.
Men hur man än försöker förstå så kan man det inte riktigt fullt ut om man inte upplevt smärta och otillräcklighet själv. Jag är så galet frustrerad över att vara ofullständig!!!!
Men, mest av allt är jag så himla ledsen över att vara begränsad. Att inte kunna, att inte få!!! Varför då??????

Det är samtidigt svårt att tackla alla konflikter som man har med en trotsig 6-åring som befinner sig i "lilla tonåren" och tänjer på gränserna i allt, mest hela tiden. När man har så mycket tvivel på sig själv i övrigt är det svårt att finna ro i att man är en bra mamma som hanterar problemen och konflikterna på bästa sätt. Vad är rätt och vad är fel ibland??

Känslan av ett tryck över bröstet, svårt att dra djupa andetag. Ja, det känns som oro.
Varför är det så svårt att finna ro i sig själv? Att komma till ro med alla tankar och bli trygg i sig själv?
Ja, det är alldeles för mycket tankar ibland.
Formsvacka - jo tack!!! Med besked.

Jag var ta mig tusan i bättre form den här tiden 2008, knappt tre månader efter transplantationen. Men då hade man aldrig tid att reflektera över allt. Jag skulle bara framåt och igenom det hela. Och det gjorde jag. Men känslorna de får man hantera efteråt. Jag har ingen lust att skjuta upp dem heller, jag önskar bara att jag kunde trolla bort dem!

Men det är bara att ladda om batterierna och ta nya tag. Jag vill ha tillbaka mig, den glada positiva tjej jag är. Den här, henne känner jag inte riktigt igen.
Jag samlar mig, tar djupa andetag och tänker ljuva tankar!
Det kommer ljusare tider, man måste bara hålla ut eller hur?

Vet ni vad som ska bli mitt nya alias, barfotaflickan - det är jag det...
Kram till er alla!