Ett samtal som gör SÅ stor betydelse!!
Ikväll, ÄNTLIGEN!, ringde min läkare från Stockholm. Som jag har jagat henne!!!
Med blåslampa faktiskt ;-)
Men jag blir såååå glad när hon ringer och hon är bara helt fantastisk. En av de bästa, DEN bästa om man frågar mig.
Det blir refill i februari!!!!! Yes!
Nu är läkarbesök inplanerat till den 11 februari samtidigt som min bror ska donera celler till mig. Dax för honom att göra benmärgsprov. Han är inte ett dugg nervös, och vill absolut inte ha den här systern med sig in i cristarummet. Märkligt, jag som är så lugn i de sammahangen - eller inte!
Nåväl, storasyster följer med så hon får nog den äran ;-)
Så nu känner jag mig lugn över detta.
Hon sjukskrev mig på heltid i tre månader till, och då får jag börja arbetsTRÄNA. D.v.s anpassa efter vad jag känner att jag orkar och klarar av. Även min sjukgymnast sa till mig idag att ta det lugnt denna gången.
Det lovar jag att göra.
Anledningen till att jag började jobba så snart efter allt och dessutom heltid nästan på en gång var ju att jag började känna mig ganska så pressad ekonomiskt. Det är inte lätt att vara sjukskriven ensamstående mamma.
Men ibland undrar man hur vårt system i Sverige är uppbyggt egentligen. Jag kunde lika gärna jobbat halvtid och fått det där bostadbidraget som jag avsade mig för jag tyckte det var "riktigare" att jobba mig till de pengarna. Egentligen, med facit i hand, så orkade jag ju inte.
Och en sak är säker, bostadsbidrag är ju uppbyggt enligt ett helt vridet system. Inte kunde jag i januari veta att jag i maj månad skulle gå upp till heltid. Men eftersom jag gjorde det, tjänade jag FÖR MYCKET (eller hur!!) resten av året och ska nu betala tillbaka 4500 :- som jag fick 2009!!
Direkt när jag hävde delar av min sjukskrivning meddelade jag försäkringskassan detta och fick därmed inte ytterligare bostadbidrag det året. Rätteligen. Men så blev jag ju sjukskriven igen i oktober 2009, p.g.a av svår GVH och då hade jag hunnit jobba heltid fem månader, av dem en nästan två månader lång semester på sommaren...
Jag tycker faktiskt att det är ett helt sjukt (notera även ironin med sjukt..) system!! För idag damp det ner ett besked om att jag nu 2011 ska betala tillbaka bostadbidrag jag fick 2009. Jag har inte pengarna nu och hade det inte då heller. Eftersom jag fortfarande är sjukskriven lever man ju inte ett lyxliv precis.
Men försäkringskassan kommer att få brev och telefonsamtal från mig, det är ett som är säkert. När ska man komma på fötter igen efter lång tids sjukdom?? Det räcker väl med att man varit/är sjuk!!
Men detta skall icke slå ned min dag. Jag har kämpat hårt idag och det är de positiva beskeden jag tar med mig när jag går till sängs snart.
Är det för mycket begärt att önska lite vind i seglen och kunna leva lite?? Eller är det att vara girig och hagalen, nä jag tror inte det...
Idag har jag fått en ny läsare till min blogg. Jag blir så glad när jag får en kommentar. När jag vet att det jag skriver berör, då har det nån betydelse.
Min trognaste läsare är nog min mamma, som skickade ett sms och skrev att jag fått en ny kommentar. Älskade fina mamma!! Words are not enough!!
Och min sambo så klart, han får mail när jag gjort ett nytt inlägg och läser allt jag skriver och blir glad för min skull när han ser hur glad jag blir över en kommentar. Så Tack för den!! =)
En annan härlig upplevelse idag var i simhallen. Marcus var med och tittade på när Tyra var på simskola och badade med henne efteråt, tillsammans med hennes kompis Wiktor. Tösen kliver upp på trampolinen och hoppar ner i vattnet och simmar SJÄLV in till kanten!!! Så galet stolt man blir som mamma. Man vill bara skrika ut i simhallen: "Titta, titta vilken dotter jag har, titta så duktig hon är!"
Och när jag nattade henne ikväll och berömde henne för att hon varit så duktig och lydig (hmm, hur låter det ordet egentligen) idag. Det har varit en hel del trots här på sistone så då blir man så glad när allt bara funkar så bra en dag!!! Och den stoltheten i hennes ögon när hon säger: "Idag har varit en bra dag mamma och jag har varit lugn och duktig."
Så imorgon är det en ny dag. Jag ska ha möte med min chef och vi ska prata framtid!!!
Natti natti kära ni!
/Barfotaflickan
Med blåslampa faktiskt ;-)
Men jag blir såååå glad när hon ringer och hon är bara helt fantastisk. En av de bästa, DEN bästa om man frågar mig.
Det blir refill i februari!!!!! Yes!
Nu är läkarbesök inplanerat till den 11 februari samtidigt som min bror ska donera celler till mig. Dax för honom att göra benmärgsprov. Han är inte ett dugg nervös, och vill absolut inte ha den här systern med sig in i cristarummet. Märkligt, jag som är så lugn i de sammahangen - eller inte!
Nåväl, storasyster följer med så hon får nog den äran ;-)
Så nu känner jag mig lugn över detta.
Hon sjukskrev mig på heltid i tre månader till, och då får jag börja arbetsTRÄNA. D.v.s anpassa efter vad jag känner att jag orkar och klarar av. Även min sjukgymnast sa till mig idag att ta det lugnt denna gången.
Det lovar jag att göra.
Anledningen till att jag började jobba så snart efter allt och dessutom heltid nästan på en gång var ju att jag började känna mig ganska så pressad ekonomiskt. Det är inte lätt att vara sjukskriven ensamstående mamma.
Men ibland undrar man hur vårt system i Sverige är uppbyggt egentligen. Jag kunde lika gärna jobbat halvtid och fått det där bostadbidraget som jag avsade mig för jag tyckte det var "riktigare" att jobba mig till de pengarna. Egentligen, med facit i hand, så orkade jag ju inte.
Och en sak är säker, bostadsbidrag är ju uppbyggt enligt ett helt vridet system. Inte kunde jag i januari veta att jag i maj månad skulle gå upp till heltid. Men eftersom jag gjorde det, tjänade jag FÖR MYCKET (eller hur!!) resten av året och ska nu betala tillbaka 4500 :- som jag fick 2009!!
Direkt när jag hävde delar av min sjukskrivning meddelade jag försäkringskassan detta och fick därmed inte ytterligare bostadbidrag det året. Rätteligen. Men så blev jag ju sjukskriven igen i oktober 2009, p.g.a av svår GVH och då hade jag hunnit jobba heltid fem månader, av dem en nästan två månader lång semester på sommaren...
Jag tycker faktiskt att det är ett helt sjukt (notera även ironin med sjukt..) system!! För idag damp det ner ett besked om att jag nu 2011 ska betala tillbaka bostadbidrag jag fick 2009. Jag har inte pengarna nu och hade det inte då heller. Eftersom jag fortfarande är sjukskriven lever man ju inte ett lyxliv precis.
Men försäkringskassan kommer att få brev och telefonsamtal från mig, det är ett som är säkert. När ska man komma på fötter igen efter lång tids sjukdom?? Det räcker väl med att man varit/är sjuk!!
Men detta skall icke slå ned min dag. Jag har kämpat hårt idag och det är de positiva beskeden jag tar med mig när jag går till sängs snart.
Är det för mycket begärt att önska lite vind i seglen och kunna leva lite?? Eller är det att vara girig och hagalen, nä jag tror inte det...
Idag har jag fått en ny läsare till min blogg. Jag blir så glad när jag får en kommentar. När jag vet att det jag skriver berör, då har det nån betydelse.
Min trognaste läsare är nog min mamma, som skickade ett sms och skrev att jag fått en ny kommentar. Älskade fina mamma!! Words are not enough!!
Och min sambo så klart, han får mail när jag gjort ett nytt inlägg och läser allt jag skriver och blir glad för min skull när han ser hur glad jag blir över en kommentar. Så Tack för den!! =)
En annan härlig upplevelse idag var i simhallen. Marcus var med och tittade på när Tyra var på simskola och badade med henne efteråt, tillsammans med hennes kompis Wiktor. Tösen kliver upp på trampolinen och hoppar ner i vattnet och simmar SJÄLV in till kanten!!! Så galet stolt man blir som mamma. Man vill bara skrika ut i simhallen: "Titta, titta vilken dotter jag har, titta så duktig hon är!"
Och när jag nattade henne ikväll och berömde henne för att hon varit så duktig och lydig (hmm, hur låter det ordet egentligen) idag. Det har varit en hel del trots här på sistone så då blir man så glad när allt bara funkar så bra en dag!!! Och den stoltheten i hennes ögon när hon säger: "Idag har varit en bra dag mamma och jag har varit lugn och duktig."
Så imorgon är det en ny dag. Jag ska ha möte med min chef och vi ska prata framtid!!!
Natti natti kära ni!
/Barfotaflickan
Kommentarer
Trackback
