carpeanna

Min uppgift hela den här tiden har ju varit att hejda dig lite. Du har ju hela tiden velat jobba och komma tillbaka, men inte alltid lyssnat till din kropp. Din kropp har sagt nej, nej, nej men DU har alltid haft viljan och alltid haft ambitionen att komma tillbaka så fort som möjligt.

Det sa min terapeut till mig idag. Hon säger så otroligt mycket kloka saker, och poletter trillar ner varje gång vi träffas.
Nu har vi bokat möte med min chef tillsammans med henne på fredag då vi tillsammans ska lägga upp en handlingsplan för mig.
Jag måste nog faktiskt säga att om det inte vore för mig vore jag inte där jag är idag. Jag har tagit tag i det här, jag kämpar varje dag för att komma vidare och ta mig framåt. Min enorma viljekraft tar mig åt rätt håll.
Jag är glad att jag fått den här kontakten med henne. Jag är glad att min chef gett mig den otroliga möjligheten att få gå och prata hos henne under hela min sjukskrivning. Stoooort tack!!!
Tyvärr försäkringskassan, man hör inte mycket av er. Jag har aldrig hört dem säga: "Vad kan vi göra för att underlätta för dig Anna, hur kan vi på något vis hjälpa dig?"

Vi pratade även om drömmar och mål som man har i livet. Måste allt ske nu? Nej det måste det inte. Man ska alltid ha visioner och mål att sträva emot. Men just nu är det så viktigt för mig att, återigen, vara i detta nu, i denna situation och ta en sak i taget.
Jag är ju sådan att jag tycker om när saker och ting är uppstyrda, när jag vet vad jag ska göra. Jag tycker ju även att det är lite jobbigt med saker som jag känner mig lite osäker inför. Just nu är jag väldigt osäker på mitt jobb. Många rusar förbi en och kan så himla mycket mer. Jag står där och känner mig smått förvirrad och undrar var jag ska placeras in och vilken/vilka mina uppgifter blir.
Det blev så tydligt för mig idag när jag skulle fylla i en löneenkät.
Motivera varför du vill ha löneförhöjning, vad har du presterat under det gångna året?
Ja, vad svarar man...
Rent yrkesmässigt har jag ju inte presterat någonting alls under 2010 för jag har varit sjukskriven. Däremot har jag presterat en himla massa rent personligen. Jag har ju bestigit Mount Everest rent bildligt talat! Skulle jag, och alla andra som kämpar mot sjukdomar, få betalt för våra prestationer vore vi miljonärer hela bunten :-) Eller hur??

Nej, jag ska INTE jämföra mig med andra. Jag är jag och jag ska ta det här utifrån mina förutsättningar. Det måste jag, annars kör jag bara slut på mig själv.
Det är stor skillnad att vara hemma i sin miljö där man känner sig trygg. Bara det att fika med alla andra igen är en bedrift för mig. Jag blir lite nervös och orolig när alla frågar.
Det är inte lätt att förklara skillnaden mellan att arbetsträna och arbetspröva. Och, varför går jag barfota jämt???

Idag har jag bytt arbetsplats och sitter nu tillsammans med en annan tjej i ett rum. Det kändes väldigt bra måste jag säga. Det kommer bli toppen tror jag :-)

Nu till lite bilder från helgen samt kvällens brödbak :-) Till dig lilla mamma!! Puss =)

Morotskaka, som vi hade på fredagens fika...


Och mormors syltkakor


Nybakta frallor


Palsternackssoppa med ostchips, förrätt i fredags ;-)


Kvällens hembakta bröd...


...blev goda kvällsmackor, det är KÄRLEK det!!! ;-)


Natti natti alla söta människor!!
Kram,
Barfotaflickan