carpeanna

Idag har förskolan haft stäningsdag, då personalen haft fortbildning så Tyra har varit ledig.
Då jag hade yogan kl 7.30 tog Marcus sovmorgon så jag kunde gå på den. Sen åkte jag hem och
hämtade skruttan så hon kunde följa med mig på min träning.
Eftersom hon varit med mig sen jag började där (2008) tyckte ju alla det var kul att se henne, och de som är nya
blev naturligtvis helt charmade av den lilla gullungen ;-)

Idag fyllde även Tyras kompis Nessie 6 år, så vi var tillsammans med henne och mamma Annelie på Leos lekland i em. Tyra var vaken kvart i sju (hon brukar annars inte vara så morgonpigg ;-) i morse, och när jag sa: "Är du vaken redan?" svarade hon "Mamma, jag är så uppspelt för att jag ska på Leos idag så jag kan inte sova!"
Som ni förstår är det inte ett ställe vi är stammisar på...

Ja, idag är det ju torsdag och det brukar för det mesta innebära städdag här hemma. Tycker det är skönt att ha ett nystädat hem till helgen. Nu känns det rent och fint från topp till tå :-)

Tålamod, tålamod - hur mycket har man i sina reserver egentligen?!!?
Tänk om man bara kunde gå till sängs en kväll och nästa dag var all stelhet, öm hud, stramande hud och leder som bortblåsta. Men så är det inte. Jag kämpar på med mig coh min kropp. Vissa saker kan jag acceptera, men jag önskar bort dessa stickningar jag har och att huden mjuknar till.
Det går ju lite fram och ibland känns det som att det går tillbaka lite. Då blir jag livrädd och börjar rannsaka mig själv, vad har jag gjort annorlunda de senaste dagarna???
Men kommer oftast fram till att inga radikala förändringar har skett. Varför kan man inte styra kroppen och säga åt den hur den ska vara???
Och så känslan av att man vill jobba mer och tjäna mer pengar till hemmet... "Jag kan ju börja jobba halvtid nu iaf2 sa jag till min sambo ikväll.
Till svar fick jag: "Nej. Du får ABSOLUT inte tänka så, din hälsa är viktigare än nån tusenlapp i månaden. Du MÅSTE ta det lugnt nu, en sak i taget, försiktigt så att det inte blir bakslag."
Ja, jag kan inte annat säga än att jag har världens bästa sambo.
Jag är viktig för honom, det är stort för mig.
För mig är ärlighet och moral så otroligt viktigt, och jag måste säga att vårt förhållande är byggt på tillit, genuin respekt och naturligtvis KÄRLEK!
Jag brukar alltid tänka på den gyllene regeln: "Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad"
Det är tyvärr inte alla som tänker så, men livet ger och tar från oss alla och "den som illa gör illa får i slutändan".
Så uppriktig ärlighet är det man kommer längst på här i livet tror jag, och efter det tänker jag fortsätta leva.

Det blev djupt, men det är ofta mycket tankar som snurrar i mitt huvud. Ibland dyker det upp saker i ens närhet eller som man bara hör talas om, och ibland berör vissa saker en så. Saker som påminner om vad jag själv gått igenom, jag kan då känna så oerhört starkt för den som drabbats även om jag aldrig träffat personen i fråga, eller ens vet vem det är. Händelser som rör upp känslor och tankar.
Den som inte är ärlig mot mig eller min familj eller vänner, den har svårt att vinna mitt förtroende kan jag säga.
Hur tänker alla andra i sådana situationer???

Dax att sluta grubbla och gå till sängs.
Innan dess ska jag dela med mig av ytterligare en underbar kommentar från dottera igår:
Vi var på väg till förskolan och jag sa till henne att klä på sig och tvåtta sig, typ..
"Mamma, har jag fem armar? Nääää. Är jag en spindel? Nääää. Alltså kan jag bara göra en sak i taget!"
Så jag har en liten bok jag skriver upp sånt här i, det är sååå kul att ha!!!

Natti natti kära ni!
Kram,
Barfotaflickan